macknow

Många har svårt att se Alfons problematik från början, eller om man inte teäffar han så ofta. Svårt att se genom alla hans kunskaper. Han skriver bra med både stora och små bokstäver, han läser flytande, han ritar fint och rimmar som värsta poeten. Han talar och förstår vilket också är helt obegripligt enligt vissa, för är man autistisk då ska man sitta i ett hörn och gunga och endast kunna räkna ut de svåraste mattetalen, typ. Men det är FEL! Alla är olika även inom autismspektrat och det Alfons har svårt för är att reglera, vad är lagom? Typ: • lagomt glad (hur är man glad utan att skrika ut sin glädje) • lagomt arg(är man arg så slåss man eller lägger sej platt på mage pch stirrar ut i tomma luften), •lagomt mätt (mätt är man inte först man kräks eller mår illa) • anstränga sej lagom (antingen sitter man bara stilla eller så springer man tills man nästan svimmar) • spela lagomt mycke dator/surfplatta (spelar ofta tills han glömt att gå på toaletten, äta osv) Alltså anstränga sej lagomt. Hans huvud går på högvarv hela dagarna, han tar in så mycket information hela tiden så hans hjärna nästan kokar så när han kommer hem från skolan så orkar han inte mer. Han lyssnar inte, han pratar inte normalt, han skriker pch kan intee konsentrera sej på något alls. Det är med det här jag skulle vilja ha ett samarabete med skolan, för att ge Alfons rätt förutsättningar för att klara av ett helt vanligt liv och till att börja med en helt vanlig dag. Men där brister det.. som sagt, här behandlas alla lika. 

Vad fan ska man göra?? Jag vet att mina inlägg blir svamliga, men jag har tusen tankar som har vart instängda ett tag som måste ut. Det ska nog gå att komma ikapp och mena ut alla tankar så småning om, jag får ha tålamod med mej själv helt enkelt.

Och inte går bryta raderna heller??