Tänk att det blir stressigt likförbannat!!
Tycker att jag har vart klar med nästan allt lääänge nu, men tydligen inte..?
ALLA klappar är iallafall inslagna, och när jag skriver ALLA då menar jag ca 70 stycken (ORIMLIGT!!) och hemmet är (var) städat sedan igår.
Men imorgon blir det värre..
Då ska jag:
*Grilljera julskinkan
*Göra revbensspjäll
*Rulla köttbullar
*vika in tvätten
*Sortera upp alla julklapparna
*försöka leverera klapparna till så många som möjligt
*Hämta mamma och brorsan
*Ev handla lite (som jag glömde idag)
Samtidigt ska jag ju givetvis vara mamma till våra 3 barn, Mogge ska jobba heeela dagen och uppepå allt detta så har Ebba blivit dunder förkyld (IGEN!! Hur är det möjligt??). Hon har just somnat, men det lär bli en vaken natt..
Nä, nu skulle man väl ha sovit lite innan det är dags att ta hand om Ebba..
21 December!
Igår var jag in på stan och köpte klart de sista klapparna, mycket folk men absolut inte så illa som jag trott att det skulle vara.. Så nu kan jag i godan ro sätta mej ner ikväll och slå in det som är kvar och veta att alla får varsin klapp :)
Jag och Mogge hade bestämt att inte köpa något till varandra i år eftersom att det kom hem en 52" platt tv härom dagen, så det fick bli våran gemensamma klapp helt enkelt. Dock så hittade jag stor (jävla otyplig) en grej som jag släpade genom hela stan som jag tycker att han kan få från barnen och som jag tror att han behöver.
Idag är de stora ungarna på dagis och jag håller påatt julstädar för fulla muggar och när barnen kommer hem ska vi göra lite julgodis.
Imorgon bär det av in till stan igen för att handla julmaten.. Själv hade jag klarat mej med enbart revbensspjäll, i looove them!
Bjuppar på en bild från helloween festen hemma hos Anders och Emilia.
Så många fina!
Sitter här i tystnaden, barnen sover och Mogge gör beställning till jobbet..Fantastiskt mysigt!
Och så helt pötsligt kom jag att tänka på alla fina människor jag har runt om mej. Alla fina vänner, dom är väl ganska få, de jag kallar vänner, för dom har jag valt med omsorg. Många bekanta finns men alla klassas verkligen inte som vänner.. Dom finns där, kan anförtro mej precis allt åt dom och de får mej att skratta tills magen värker.. och mycket mer, de är bäst!
Alla fina familjemedlemmar, ingifta som med födda. Fick många fantastiska på köpet när jag valde att gifta mej med Mogge medans resten har funnits där sedan jag föddes eller ploppat upp lite här och var under min levnadstid (typ syskonen)
Min alldeles egna lilla familj (eller ja, så jävla liten är den väl egentligen inte längre;)) 3 perfekta barn, den ena mer knäpp än den andra, den andra mer tjurig än den tredje.. Men alla 3 är så jäkla underbara. Får mej att skratta dagligen med deras funderingar, påhitt, bus, skratt eller får mej att imponeras av deras utveckling som går i rasande fart. Dock är de även de som kan få mej att gråta av utmattning och slita mitt hår i förtvivlan och undran om VART det gick fel i uppfostran!
Maken då, ja han är helt klart en sort för sej! Han verkar vara en ganska sällsynt art.. Ni vet en sån som ALLTID finns där, som gladeligen har barnen, som skrattar både med och åt mej, han har liksom tagit mej med hull och hår (bokstavligen!!) Han älskar jag!
Nu.. slå in julklappar!!
om den här dagen bara tar slut...
Idag har vart en skit dag.. Alla dagar framöver kommer att blli bättre, så det kan jag glädjas med iallafall :)
Snart ju också.. Imorgon sliter vi in granen och klär den, för sen MÅSTE jag slå in alla julklappar och placera dom där de hör hemma - under granen! Jag har inte velat slå in några då jag inte har någonstanns att förvara dom, förrutom just under granen.
Mogge och barnen har vart hos Evy över dagen medans jag har vart hemma alldeles alena.. En mycket ovan känsla.. Skönt, men jag är så rastlös att det nästan blir jobbigt för mej att bara "vara".
Annars då.. Jo på Tisdag ska jag och min kära Emma in till stan och handla julklappar. Känns som att det börjar bli en jultradition nu, att varje år följer jag henne till stan, hon handlar det hon vill till sin släkt och hon hjälper mej att komma på vad jag ska handla till de jag har kvar. Jag och Emma = den perfekta kombon :)
Min mamma kommer förmodlligen att fira julen här hemma med oss också, det känns jätte roligt. För när hon är här så är hon verkligen med barnen och alla här hemma blir ompysslad och uppassad, nästan som att man blir ett barn igen :)
Nu kommer Evy och ska hämta våran katt Lillan, för att på prov ha henne hemma hos sej, här trivs hon inte..
Tack o adjö på ett tag!
3:dje advent imorgon..
På allvar? om tiden går så här fort för alltid så kommer det sluta med att jag nästa år, samma tid sitter på ålderdomshemmet utan att minnas vad varken jag eller mina barn heter, tro att jag har gömt värdefulla smycken i frysboxen och att det går små tomtar i grann-gubbens rum. Kelly kommer att sitta och tvångsmata mej med äklig kommunallagad mat och hånskratta när jag sätter i halsen, medans Alfons rabblar räknetal som ingen förstår sej på utan att tillkalla hjälp. Ebba kommer tala om för personalen på mitt boende att min blöja kan väga 5,5 kilo innan dom behöver byta den. Ge igen för gammal ost liksom!.. Fan det vill jag ju inte..
Bäst att leva här och nu om man vill hinna med något!
Han överlevde!!
"fisk-lik" som de andra barnen i simskolan.. Men han är i poolen och klarar av att ha vatten upp till halsen.. stooort steg för lill gubben!
Förra veckan, hans första simlektion, så tog han sej verkligen vatten överhuvudet (BOKSTAVLIGEN) genom att utan att tänka sej för traska ut i den djupare delen av poolen där han inte bottnade. Simläraren hjälpte ett annat barn just då och varken såg eller hörde honom, så gissa om jag tackade gudarna att jag stannade kvar!
Simläraren hade nämligen sagt till gruppen innan att föräldrarna inte fick vara med vid nästa lektion, till oss sa hon aldrig det och det kommer inte på frågan att jag lämnar mitt icke simkunniga barn i en pool (som är 8m djup på en halvan som enbart är avdelad på ytan) med 1 vuxen och ca 9 andra barn. ALDRIG!!
Jag lyckades iallafall tillslut på simlärarens reaktion och så hon simmade bort och hjälpe honom upp. 3 sekunder till och jag hade hoppat i fullt påklädd..
Han har haft ganska svrt att smälta den händelsen eftersom det han berättat förfolk om sin simskola är att han "drunknade" :)
Kan även erkänna att jag vaknade en natt och grät, då jag drömde att ingen hörde när jag ropade simlärarens namn och när jag tillslut fick upp honom levde han inte.. *ryser*
JAg, ebba och Sandra vilar oss i soffan ef...
JAg, ebba och Sandra vilar oss i soffan efter maten... De stora barnen härjar uppe och om ett tag är det simskola för alfons.. Hoppas bara inte han håller på att drunkna även denna gång :'(
Vaken sedan mitt i natten.. Ja mer eller m...
Vaken sedan mitt i natten.. Ja mer eller mindre i iallafall, kvart över 5 klev jag och den snoriga bäbisen upp.. DET ÄR ORIMLIGT! ( som kirtsti skulle sagt) jaja, det är tur hon är söt...
Nu ska jag försöka mobilblogga då.. Vi får...
Nu ska jag försöka mobilblogga då.. Vi får se hur det går helt enkelt! Vi har iaölagll gjort pepparkakshus ikväll, jag och barnen. Resultaten har vi här:
Värdelöst!
Här bakas, bråkas, städas, torkas näsor, tas hand om feber bäbisar, myser emellanåt osv...
Just nu har vi världens fajt med Kelly som skriker som om hon vore förbytt, snart vaknar förmodligen Ebba och Alfons stackaren kan inte sova... ungerfär som alla andra kvällar i vårt hus :,(
Enda skillnaden ikväll är att vi tillslut bar ner Kelly i lekrummets bäddsoffa för att förhindra att de andra två barnen ska bli drabbade.. suck..
Kvällsfrid, vad är det nu för tiden..?
Och det värsta är nog ändå att det inte bara är kvällarna som det bråkas med Kelly.. snarare från morgon till kväll. När ska det ge sej, kommer det att ge sej?
På Onsdag ska ev. förskolans special pedagog kika på henne, tydligen har hon problem där med, på förskolan alltså.
Snart orkar vi inte mer.. men vad gör man som föräldrar? Jo man biter ihop och kämpar, för vad har man för val?
Man älskar ju dom trots allt vilkorslöst, oavsett problematik, beteende eller humör..
ÄLSKADE UNGE!
