macknow

Det var inte igår jag var här inne och skrev. Det var innan vi flyttade från kövra om jag inte minns fel..?

 

Vi har iallafall sålt huset i kövra och köpt ett kedjehus i fåker. Mer barn och socialt umgänge för oss vuxna samt något närmare till stan, var det som lockade oss att flytta.

I huset och området trivs vi jätte bra, men hade jag vetat att det skulle innebära att vi dagligen skulle behöva kämpa för att få våran son, som råkar vara född med diagnosen atypiskautism, att gå till skolan varje dag, att han ska få den hjälp han har rätt till för att få ett så "normalt" liv dom möjligt i framtiden och att han inte ska behöva må som han mår.. Alfons mår inte särskillt bra nu och det är svårt att få ett bra samarbete för alfons skull när kommunikationen mellan mej och skolan inte fungerar. När skolan vill att han behandlas som alla andra.. Hur behandlar man alla lika? Alla är vi olika hurvida vi vill eller. Men en sak är säker, vi kommer inte att ge oss! På ett ellet annat sätt så ska Alfons och våra andra barn ha det bra. Eller bäst! Jag kommrr förmodligen börja skriva här igen för att få ut mina tankar. På något sätt känns ändå det dumt att klaga när det finns dom som har det så mycket värre, men det kan jag inte ta hänsyn till hela tiden, nu sätter jag min familj i första rum!