Det här med att sammsova med bäbisar, barn...
Det här med att sammsova med bäbisar, barn eller what so ever.. Vem orkar det?! Jag och ebba sammsov inatt, av den enkla anledningen att det var platsbrist hemma hos Sandra ( där jag och mina barn sov inatt) annars vägrar jag! Vi har inte sovit i samma säng sedan hon var ca 2 veckor gammal och jag hoppas att det INTE kommer att hända igen.. Hon sov som en kratta, jag sov som en kratta, det var hemskt! Kladdigt! Trångt! Inte mysigt på en fläck! Hur många av er sammsover och verkligen uppskattar det samt har barn som sover bra av det?
Jag skulle aldrig våga sammsova med våran kommande... är ju rädd att lägga mig över bebis (vilket inte är så troligt), men gubben är som en ångvält när han sover :S
jag sammsov inte med mina. Förutom när de var sjuka, då sov vi tillsammans på soffan i tv rummet, men mycke till sömn för min del blev det inte. Låg och morgonmyste tillsammans bara. Klarar inte att sova i samma säng. Man får ingen sömn.
Jag samsov med Alma i 5 år. Samsover med Hedda (snart 3 år) nu o har inga planer på att sluta redan. Jag skulle inte kunna sova om en bebis sov i egen säng. Då skulle jag ligga o undra om barnet dött.
Jag samsover med min man också men det är det ingen som höjer på ögonbrynen över. Konstigt nog. ;-)
Oliver sover med mig, men det är bara han som uppskattar det.
Jag bygger stora vallar med kuddar mellan oss, men ändå lyckas han krypa över dem så att han får ligga tätt, tätt gärna på mitt hår...
Håller tummarna för att han ska kunna sova i egen säng när han får sitt egna rum, om 100 år :(
Förra veckan en snorig kväll vid sovdax går jag in till Agnes som skriker efter papper till näsan.. här tar jag chansen, och jag dyker in!
"Men hur är det gumman... vill du att mamma ska sova här??"
"NEJ mamma, du ska gå!"
"Men jag kan ligga här en liiiiten stund om du vill??"
"Men mamma jag vill soooova!!"
Här är en mamma som VIIIIIIILL sova med sitt barn!!!
Men som inte får :(
(men skulle nog bara vilja göra det ibland.. lite nu och då..)
