Jag skyller allt på hormonerna!!
Kaos vid lämning av Kelly på förskolan i morse. Kelly skrek och grinade från det att vi åkte hemifrån, av den enkla anledningen att Alfons satt fram i bilen och inte hon.
Väl framme på förskolegården var det ännu värre, Kelly vägrar att gå in, skriker, grinar, springer ifrån mej. Jag lyckas tillslut att få tag i henne (då har hon säkert skrikit i 20-25 minuter)
I samma sekund som jag lyckas få tag i henne, bryter jag ihop. Nu är det inte bara kelly som gråter, även jag gör det!
Jag som inte grät under iinskolning av något utav barnen, trots mycket gråt och ledsna miner. Men NU!!
Som sagt; jag skyller allt på hormonerna!!
Personalen är fantastisk och tar emot henne och jag kan tillslut åka och jobba!!
Väl framme på förskolegården var det ännu värre, Kelly vägrar att gå in, skriker, grinar, springer ifrån mej. Jag lyckas tillslut att få tag i henne (då har hon säkert skrikit i 20-25 minuter)
I samma sekund som jag lyckas få tag i henne, bryter jag ihop. Nu är det inte bara kelly som gråter, även jag gör det!
Jag som inte grät under iinskolning av något utav barnen, trots mycket gråt och ledsna miner. Men NU!!
Som sagt; jag skyller allt på hormonerna!!
Personalen är fantastisk och tar emot henne och jag kan tillslut åka och jobba!!
Kommentarer
Postat av: karin
Jag led med dig... och tänkte att jag skulle smsa dig för att tala om att efter en stunds lugnande så gick det över och vi gick in och sjöng... men dagen bara rusade på... Och man får gråta som mamma när man har de där lämningarna, jag har själv gjort det :)
Trackback
