1/6-11
Det är alltså Ebbas födelsedag, dagen då de drog ut henne ur min buk.
Det hela började klockan 07.00 på Onsdag morgon då vi skulle infinna oss på förlossningen, fick vårat rum och sen började väntan. För mej började väntan på att dö, för Mogge att bli 3 barns pappa.
Efter några timmar fick vi veta att jag skulle opereras klockan 13.30. En timma innan sattes katetern.. Och FY FÖR DEN LEDE!! Det är det värsta jag vart med om, typ.
En stund senare rullades jag ner på OP, fick dricka något jätte äkligt (men nödvändigt tydligen) och sedan sattes ryggbedövningen. AJ igen!
Sen domnade benen bort, sedan magen och upp till brösten. Himla äklilg känsla att känna beröring men inte smärta...
(ryggbedövningen sätts)
Sedan hör jag hur de sätter igång att skära och karva upp mej.
Mogge sitter hela tiden vid min sida och skrattar åt att jag är så spänd och frågar alla där inne (det var ca 10 stycken i rummet förrutom mej och Mogge) om allt möjligt rörande hurvida jag kan dö, vad de säger till varandra, vad som piper vad som är normalt osv..
Det slaskas och plaskar och sugs med någon slags dammsugare, jag ser ingenting men tillslut hör jag det berömda skriket!!
Mogge och Ebba försvinner en snabbis och sen kommer dom tillbaka efter att ha fått Ebba undersökt av läkare och allt såg bra ut!
Mogge och Ebba blir lotsad upp på rummet medans de snor ihop mej, en liten stund senare rullas även jag upp på rummet oh får möta upp dom. Jag ber om mat efter att ha fastat sedan midnatt och ca 15 timmar senare är jag vrålhungrig :)
Bedövningen släpper ganska sent på kvällen så inte först på Torsdagen tar de bort katetern och jag kan röra på mej.
denna frilla får man efter att ha legat i en miljon timmar och haft ont!
Jag duschar och tar på mej mina egna kläder, känner mej fräshare än någonsin (fast att man ser ut som fan själv!!) och sen kommer Mogge och barnen.
Mogge åkte och lämnade barnen till barnvakter och sedan sov vi, men smärtstillande i kroppen gick det bra.
På Fredagen var jag uppe och gick i korridoren med Ebba i famnen fram och tillbaka för att ha något att göra. Det var då dom frågade om jag ville åka hem. Jag behövde såklart inte men jag fick massa beröm ang. hur pigg jag verkade. Så Fredag eftermiddag efter att Ebba fått ännu en läkar undersökning som visade att hon var frisk och kry, så åkte vi hemöver.
Vi är toppen nöjda med allt och tackar alla som har hjälp till med barvakt osv!!
Väl hemma så kände man såklart att man levde, det vvar ett annat tempo på BB än hemma om jag säger så, med 2 större barn och ett elt hus där man ser allt man vill göra.. Meeen borta bra, hemma bäst!
Nu orkar jag inte mer för ikväll!
Det hela började klockan 07.00 på Onsdag morgon då vi skulle infinna oss på förlossningen, fick vårat rum och sen började väntan. För mej började väntan på att dö, för Mogge att bli 3 barns pappa.
Efter några timmar fick vi veta att jag skulle opereras klockan 13.30. En timma innan sattes katetern.. Och FY FÖR DEN LEDE!! Det är det värsta jag vart med om, typ.
En stund senare rullades jag ner på OP, fick dricka något jätte äkligt (men nödvändigt tydligen) och sedan sattes ryggbedövningen. AJ igen!
Sen domnade benen bort, sedan magen och upp till brösten. Himla äklilg känsla att känna beröring men inte smärta...
(ryggbedövningen sätts)
Sedan hör jag hur de sätter igång att skära och karva upp mej.
Mogge sitter hela tiden vid min sida och skrattar åt att jag är så spänd och frågar alla där inne (det var ca 10 stycken i rummet förrutom mej och Mogge) om allt möjligt rörande hurvida jag kan dö, vad de säger till varandra, vad som piper vad som är normalt osv..
Det slaskas och plaskar och sugs med någon slags dammsugare, jag ser ingenting men tillslut hör jag det berömda skriket!!
Mogge och Ebba försvinner en snabbis och sen kommer dom tillbaka efter att ha fått Ebba undersökt av läkare och allt såg bra ut!
Mogge och Ebba blir lotsad upp på rummet medans de snor ihop mej, en liten stund senare rullas även jag upp på rummet oh får möta upp dom. Jag ber om mat efter att ha fastat sedan midnatt och ca 15 timmar senare är jag vrålhungrig :)
Bedövningen släpper ganska sent på kvällen så inte först på Torsdagen tar de bort katetern och jag kan röra på mej.
denna frilla får man efter att ha legat i en miljon timmar och haft ont!
Jag duschar och tar på mej mina egna kläder, känner mej fräshare än någonsin (fast att man ser ut som fan själv!!) och sen kommer Mogge och barnen.
Mogge åkte och lämnade barnen till barnvakter och sedan sov vi, men smärtstillande i kroppen gick det bra.
På Fredagen var jag uppe och gick i korridoren med Ebba i famnen fram och tillbaka för att ha något att göra. Det var då dom frågade om jag ville åka hem. Jag behövde såklart inte men jag fick massa beröm ang. hur pigg jag verkade. Så Fredag eftermiddag efter att Ebba fått ännu en läkar undersökning som visade att hon var frisk och kry, så åkte vi hemöver.
Vi är toppen nöjda med allt och tackar alla som har hjälp till med barvakt osv!!
Väl hemma så kände man såklart att man levde, det vvar ett annat tempo på BB än hemma om jag säger så, med 2 större barn och ett elt hus där man ser allt man vill göra.. Meeen borta bra, hemma bäst!
Nu orkar jag inte mer för ikväll!
Kommentarer
Postat av: Joanna
Stort Grattis Carro! Det där gjorde ni bra.. :) O vilken liten sötnos sen.. åååh, det är ju så det värker i äggstockarna! ;o)
Lik storasyster skulle jag vilja påstå!? =)
Kram på er
Postat av: Jane
Grattis igen! =) Tycker hon är himla lik sin storasyster måste jag säga =) KRAMAR
Trackback
