macknow

... gick till sin ände!!

HERREJÖSSES, vad våra barn har bråkat idag! Jag är helt färdig i både kropp, huvud och själ :(

Alfons har vart otroligt rastlös och haft det jätte jobbigt sedan han började på dagis igen efter sommaruppehållen, det smittar av sej på lillasyster och det ger oss föräldrar kort om tålamod och ork.

Jag vet att ändrade rutiner är svårt för Alfons (iomd Autismen), men inte att det var så här svårt.. Jag förstår att han har det jobbigt, jag önskar verkligen att jag kunde få vara i hans skor en enda dag, för att få veta hur han tänker och hur det känns för han när han har det så här jobbigt... meeen det går ju tyvärr inte...

På Torsdag drar det igång med Hab. igen och det känns skönt.
Efter hab. lämnar jag av Alfons hos gammelmomma där han får sova över tills på Fredag. Jag är ledig hela veckan (förrutom imorgon) och jag känner att jag orkar verkligen inte ha barnen så här tillsammans en hel vecka. Så en pause får det bli! Alfons är lätt att lämna och tycker om att sova borta, därför får det bli han och inte Kelly.

Ibland undrar jag om Alfons kanske har en diagnos till, något jag ska prata med dom på Hab. om på Torsdag, det behöver absolut inte vara så, men som hans mamma känner jag på mej att det är "något" som inte riktigt stämmer.. Är det inte så-TOPPEN, men skulle det vara så kanske han behöver mer hjälp helt enkelt..

Jag vet att Alfons är en fruktansvärt smart och mysig kille, men vissa dagar (som denna) glömmer man nästan bort det. Jag orkar inte vara pedagogisk, jag orkar inte tänja på tålamodet, jag orkar inte låtsas att det inte är så jobbigt.. Bit i hop eller bryt ihop!! Idag har jag gjort både och...







Snälla, ÄLSKADE, underbara barn, tala om hur vi kan hjälpa dej!!