macknow

Kelly är bara två år, men pratar i bland som om hon vore 32 år.. Ibland vet jag liksom inte om jag ska skratta, gråta eller bli arg? Det är svårt att bli något utav de två sist nämnda alternativen ibland.

När jag borstade hennes hår här om dagen så råkade jag naturligtvis lugga henne då utbrister hon:
 -"men va faaan mamma!"
Skratta eller gråta?

Idag när Evy var här satt Kelly i mitt knä och jag "råkar" släppa mej (ja jag är kvinna, men en mänsklig sådan!!)
Så skyndar sej Kellan ner från mitt knä, rynkar på näsan och säger:
-"det luktar skit"
Skratta eller gråta?

När hon gör illa sej blir det ofta ett: "faan!"
Skratta eller gråta?

Hon säger även mycket annat roligt för att vara 2 år, typ:
"Kommer alldeles strax"
"Ma råkes"
"måste köpa snus nu mamma, nästan slut"
"Lägg av, inte retas, det är inge roligt"
"Pucko mamma/pappa"

Och idag när hon kollade i påsen vad jag köpt hittade hon ett paket bindor: "Där är mammas blöjor"
Osv osv.. Dessutom är hon värre än en pappegojja vad det gäller att härmas.. Rätt kul, men man måste verkligen passa sej för vad man säger nu för tiden. Det jag sa förra veckan, kan hon komma på imorgon t e x.
Hon är lite lillgammal och alla är byts ut mot ett L så då låter allt ännu roligare.

Måse även tillägga att vi har en ganska så avslappnad ställning vad det gäller svordommar.. Så länge dom kommer vid "rätt" tillfälle och det inte är köns ord eller liknande, då gör det mej inget, men jag uppmuntrar henne inte heller till att svära (det gör sej väl självt med tanka på att jag svär i var och varannan mening)


En riktig pajjas är hon iallafall och man kan ha väääldigt mycket roligt åt henne!!


Fis unge =)