macknow

Läggningen av kelly ikväll gick bättre än vad jag trott att den skulle göra. Bara för att den var bättre än igår, så var den lik förbaskat långt ifrån bra.

Efter mycket tjat från henne om att få komma upp, få en till nalle, få fler pussar, ringa pappa, gå ut, få högre musik, kolla på film, sova i min säng osv osv, så lämnade jag henne i hennes säng skrikandes. Jag och Alfons gick ner och mös i soffan och jag hörde henne hela tiden på övervåningen.. Men, efter ca 10 minuter vart det tvär tyst och hon somnade! ! !
Så nu är det väl bara att låta henne skrika till sömns igen, så som vi gjorde förrut. Det känns inte kul, men jag vill inte skämma bort henne med att hon får komma upp när hon vill, eller sova i våran säng eller över huvud taget få som hon vill hela tiden. Sånt är livet Kelly, bara att acceptera att dina (eller just nu din) föräldrar vill ha en stund utan barn per dygn också. Egentid helt enkelt och det är inte det lättaset att få när man är ensamståeende på vardagarna.
Hon var ändå upp "ända" till halv 8 så jag lägger henne inte för tidigt heller tycker jag..Snarare för sent.

Barnen är mitt allt, men utan att ladda batterierna så orkar man inte med. Det vet jag av egen erfarenhet från i fjol då jag var helt slut körd och höll på att gå in i väggen och funderade allvarligt på att lämna Kelly skrikandes i sängen och åka iväg. Någon annan fick lösa det, tänkte jag då.
Eller alla andra konstiga tankar och saker man gjorde då när Alfons var som värst på dagarna och Kelly knappt sov något alls på nätterna...
Nä tacka vet jag egentid om det så bara är en stun framför datorn eller tv:n.

Hur har ni andra föräldrar det med egentid och läggningar? Hur får ni ihop det med allt?

Jaja, nu sover iallafall barnen och Alfons är helt underbar att lägga nu, inget knussel alls =)




Söta och underbara är dom iallafall oavsett deras humör eller andra tjurigheter!