Slut på krafter!
Här är det den värsta perioden vi någonsinn haft med Alfons! Han är arg konstant, bråkar, slåss och går in i sin egna bubbla allt för mycket. Dessutom provoserar han hela familjen till bråk, han vet vad som gör oss arg och han gör det han inte får hela tiden!
Jag blir tokig, jag bryter i hop och jag kan snart inte kontrolera min egna ilska... Vad ska man göra!!
Idag när jag rev i från åt han och satt honom i trappen, då kissade han på golvet! Har aldrig hänt förrut!!
Så idag och ett tag bakåt så gör vi inget annat än bråkar. Verkligen inget annat! Och vad jag har förstått det som så är det lika dant på dagis också..
Vart ska man få ork i från att vara pedagogisk, ta det lugnt och diskutera med honom?!
Innan jag lägger mej på kvällarna så har jag ont i magen och gruvar mej för dagen som komma skall, jag vet att den kommer att bli skit oavsett vad man hittar på. För tro mej, jag gör allt för att undvika bråk, men vissa saker kan man inte blunda för och allt man inte kan blunda för, det är sånt han gör!!
Nu måste vi verkligen ansöka om kontakt familj snart, för jag ger upp, jag kan inte kontrollera honom (eller mej själv) längre och då är det inte värt att vara "stolt" och klara sej själv.. Hur det än är så smittar mycket av hans beteende över på Kelly, vilket resulterar i att man bråkar dubbelt så mycket och har mindre tid till att vara en glad mamma/pappa till båda våra barn. Kelly behöver också oss och hon behöver också två glada och pigga föräldrar och pga allt bråk kan vi inte ge henne eller Alfons det just nu..
Nu har jag beklagat mej och svamlat en massa, ni förstår nog inte hälften av det jag skrivit, men det är svårt att tänka klart när man är utmattad och gråter..
Skickar en styrke kram till er alla!!!
Jag förstår att det är jobbigt för er nu och det förmodligen blir jobbigare för varje "bråk" period han kommer i. Tycker att ni är jätteduktiga som har fixat mycket på egen hand men det är som du säger, ALLA i familjen ska må bra och då kanske det krävs att ni får hjälp med Alfons, så ni orkar vara man/hustru samt så bra föräldrar som ni egentligen vill vara men inte orkar. Det är inte meningen att ni ska bygga upp eran vardag runt honom men som läget är nu förstår jag att det blir så, vem orkar bråka jämnt liksom?
Ni vet att vi finns här, vad än det gäller!
Jag lägger in en KRAM oxå, vet att vi inte håller på med sånt fjoll men va fan, ibland kanske man behöver det? ;-)
Jag tycker ni gör helt rätt om ni skaffar en kontaktfamilj. :-) För allas skull är det nog toppen! Jag menar, vi med barn utan nån diagnos tycker ju att det är skönt med lite paus ibland från våra barn o barnen gillar det oxå. I erat fall är det ett "måste" för att orka med vardagen. :-)
Kommer en kram härifrån också...(även om det tydligen är fjolligt) ;o)
Ansök om kontaktfamilj och se hur det blir! Det blir knappast sämre och det är heller inget permanent. Ångrar ni er så är det väl bara att avsluta det hela.
Jag tycker ni gör det jätte bra Carro! Tycker du är så himla stark! Och du, blir nog kanon med en stödfamilj så ni får vara själva och bara ha eran egentid... ladda batterierna!
Man får gråta och vara arg!
