macknow

Ikväll vara barnen lite små gnällig vid läggningen och när Kelly tystnade började såklart Alfons att ropa på mej villket resulterade i att kelly började gny igen..
För att få tyst på Kelly visste jag att jag först behövde få Alfons tyst. Så jag frågade honom vad han ville och som svar fick jag att vi skulle mysa lite.
Sagt och gjort! Jag la mej i Alfons säng och låtsades sova för att på så sätt få han att varva ner och själv somna.
Han sa till mej flera gånger att jag inte fick gå och till svar fick han en fejkad snarkning så att han skulle förstå att mamma verkligen sov.
Han la sej på mej, han höll i min arm och han ville hålla handen, allt för att jag inte skulle kunan smita när han väl somnade. Alfons är ju som bekant inte så förtjust i närhet och kunde inte somna hur han än låg på mej..
Tillslut suckar och gäspar han och går och lägger sej vid den enda öppningen som man kan ta sej ner ur sängen och somnar inom några sekunder..
Ok, skönt att han sover, men hur f*n ska jag ta mej ner utan att väcka han då?!



Jag reser mej upp i slowmotion för att inte väcka den björn som sover. Han suckar till och jag kastar mej ner i sovläge igen och blundar.
Jag hör att han snarkar och reser mej upp igen. Jag ser mej omkring och börjar skissa upp flyktvägar i huvudet. Kan jag slunga mej till fönstret och klättra ner på en stupränna? ..Nej inte när grannen är hemma, vad ska han tro!
Jag får syn på en stol och jag kan lova att mina vanligtvis ganska korta armar växte minst 3 dm, för att nå stolen i fråga.
Jag flyttade förmodligen stolen med mentalkraft och lyckades få ner den på golvet..Tyst som natten heeela tiden..
Lara Croft kan slänga sej i väggen, för ni skulle sett mina korta ben och min kubikformade kropp slinka ner från sängen, ner på stolen och slutligen ut genom dörren.. dörren som ledde till sängen där min son höll mej fången i minst 20 minuter.
Genom allt detta sov han och jag var fri!