Alfons...
När Alfons lärde sej sitta vid ca 5 månaders ålder började han att vända på saker, vända, vända, vända. Det spelade ingen roll vad det var för något. Så höll han på tills han lärde sej gå, då började han att snurra runt saker på golvet t.ex. brännmärken. Han visste precis vart det fanns och hos vem. Där skulle han snurra, snurra, snurra, heeela tiden.
Nu har Alfons hakat upp sej på lampor. Han vet precis vart det fins gatubelysning och hur många det är och för varja lampa man åker förbi säger han:Lampa, lampa, lampa, tills det tar slut på lampor. Han kan även stå vid våran ballkong dörr och titta på "grannens" utebelysning hela kvällen och bara upprepa ordet lampa.
Han har helt enkelt lätt för att "haka upp sej" på olika konstiga saker.
Något annat som är knepigt är såklart att han kan hela alfabetet och alla siffror och många färger. Det är bäldigt ovanligt för barn i hans ålder.
Han var sen med det mesta så som att gå, ställa sej upp, vända sej från rygg till mage, klättra, prata, äta själv, osv.
Han tycker inte om andra barn, han skyr dom som pesten. Skriker så fort dom kommer nära men slåss väldigt sällan tack och lov.
Den enda han slår är Kelly och det är inte det lilla heller. Hon åker på mängder av knuffar, slag och nypningar varje dag.
När han var liten hade han svårt att ta ögonkontakt med folk och idag har man svårt att få kontakt med han..Han förvinner in i sin egna värld och blir okontaktbar länge.
Han gillar inte att kramas om det inte är på hans villkor, vilket är väääldigt sällan. Han blir näst intill hysterisk om man tar en kram eller puss för mycket av honom.
Han har alltid vart missnöjd och gnällig ända sen han var pytte liten, inget som har dugit åt han.
Och lägger man ihop allt det här så börjar man såklart att misstänka att något är "fel" eller?
Jag gjorde det och har tänkt på det av och till sen i vintras, pratat med vänner och vissa släktingar om det , men inte sökt vidare hjälp. Vissa har sagt til mej att "det är inget att orora sej för" och att "barn är olika", medans andra har hållt med mej i det jag sagt och tillochmed kommit med andra synpunkter ang. Alfons som jag inte tänkt på.
Men i Tisdags träffade jag en BVC sköterska på familje centrum i Svenstavik som absolut tyckte jag skulle kolla upp det och idag gjorde vi det!
Jag som vart så nervös att dom inte skulle ta mej på allvar och bara tro att jag är "nojjig" men icke!! Vi ska få komma på barn hab. och få det utrett för läkaren och sköterskan som vi träffade idag tyckte också att han hade ett onormalt beteende..För många kan det låta hemskt, men för mej var det en lättnad. Det är alltså inte så konstigt att jag är helt slutkörd, jag har ju en son som säkerligen har speciella behov och jag har ingen aning om vad det är, men nu i vinte någon gång ska vi äntligen få veta. Han ska bli "utredd" som dom kallar det. Jag är sååå glad! Inte för att jag vill att han ska ha "något"(det vill väl ingen mamma) men att kunna fä hjälp och veta hur vi ska handskas med honom.
Innan vi skulle dit så ville läkaren ha en beskrivning från dagis om hur han är där. Dom hade skrivit ihop en jätte bra lista under dagen som stämmer bra in på Alfons..Förrutom 2 saker.."Han tycker väldit mycket om sin syster" Så på dagis är han tydligen väldigt snäll med Kelly(!!?!!) och dessutom strular han aldrig med maten heller :) Det som är det värsta hemma sköter han exemplariskt där..Jaja..
VEt inte hur mycket jag fått med, men är det någon som undrar något så svarar jag gärna..Jag är bara såå glad att dom lyssnade, höll med mej och tog mej på allvar!!
Min vackraste älskade son!
GUd vilken lättnad att ni äntligen ska få hjälp, både för er och Alfons skull. Det kommer nog bli en räddning till en lättare vardag och tänk vad skönt för honom att någon får hjälp att förstå honom :) Vilken supermamma du är!
Vad skönt att få det utrett! Är det "något fel" så vet ni ju det då och får säkerligen mera hjälp med att handskas med det. Hoppas det blir i början av vintern och inte i slutet..!
Det där låter en del som min lillasyster. Tyvärr fick hon sin diagnos, aspergers syndrom när hon var runt 12, väldigt sent. Nu är det kanske inte det som Alfons har men det är jätteskönt att veta och få riktig hjälp. Mamma hade det jättejobbigt under alla dessa år och hon var helt förstörd ibland men efter hon fick veta vad som var "fel" på lillasyster så vart hon så lättad! Hon förstog att hon inte misslyckats med henne utan att min syster är speciell istället.
Och min syster hade det jättejobbigt för hon visste ju att hon var annorlunda men inte varför så det var även en lättnad för henne att få veta och få hjälp.
Hoppas ni får jättebra hjälp och stöd nu och lycka till! :)
Nu förstår jag bättre vad du skrivit om. Super bra att du blev bemött bra och att dom tror dig. Skulle själv vara orolig för de. Och super bra att ni får hjälp! DU är en väldigt bra mamma!! De finns många som går och grubblar men aldrig törs söka hjälp för att dom är rädd för sanningen! Och som mimmi skriver: tänk vad skönt för honom att någon får hjälp att förstå honom. Många kramar till er!!
Ja jag är så stolt så! =) Han är 9månader på Lördag :D
Härligt vännen... han är precis samma Alfons för mig med eller utan "handikapp".. De kommer bli så bra när allt är klart då vet du sen precis hur du ska hantera honom och vad som kan hjälpa honom i vardagen... skönt att du är en sån förstående o bra mor att du tog tag i det redan nu... vet många som mått dåligt i flera år för att dom inte har förstått vad som har varit fel... både barnen o föräldrarna......
Jag tycker att du är riktigt modig som tar tag i saken. vad menar du för brännmärken? Hoppas ni har en trevlig helg..
