Välling stund...
Nu äter barnen välling och jag börjar se ljuset, snart ska dom sova.
Även denna dag har bestått av bråk, skrik och grin. JAG ORKAR INTE!!
JAg orkar inte skälla, jag orkar inte var konsekvent, jag orkar inte vara ledsen, jag orkar inte bråka, jag orkar inte känna mej dum, jag orkar inte, jag orkar inte!!
Petra mer eller mindre beordrade mej att gå till en läkare idag, hon sa att det var som bäddat för en djup deprition att må som jag gör, och ja, det kan nog stämma.
Så imorgon ska jag ringa läkaren och fråga vad man kan få för hjälp. Med svansen mellan benen tänker jag göra det, för jag skäms. Jag känner mej som jordens svagaste människa.
Men när jag hör mej säga de saker som jag tänker varje dag så förstår jag att man inte ska må så här eller ha det så här heller för den delen. Varje gång jag hör mej själv säga saker som att jag inte vill vara med mina barn, inte vill vara hemma, att jag inte kan hantera mina barn, att jag inte har tålamod till något eller det värsta av allt-nån dag kommer jag sätta mej i bilen och bara lämna barnen hemma...Det är inte bra och då börjara jag gråta. Det är när jag pratar om det som jag känner efter hur dåligt jag mår. JAG VILL MÅ BRA! Jag vill ju villja vara med mina barn! Jag vill orka! Jag vill vara glad! Jag vill trivas med livet!
..Just nu gör jag inte det...
Men herregud gumman!!
Du behöver onekligen råd, hjälp, avlastning, vad som helst för att orka och kunna må bra! Kan inte se mig själv må så där så länge, själv har jag varit knäckt efter bara 3 veckor. Usch..
Det är en sak att kasnke veta i teorin hur man ska göra, säga, hantare situationer mm, men är man totalt slutkörd så finns det inget sånt som fungerar i praktiken. Det är inte bara du som blir så här även om det kan kännas så. Skillnaden är att du vågar stå för det och berätta hur det faktiskt är. Du är stark som gör det!
Hoppas du får nån bra läkare att prata med. Love you!!
Det var modigt och starkt av dig att ens erkänna det. Skickar en tanke o hoppas allt blir bättre snart! Kramar till dig.
MASSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSOR MED KRAMAR FRÅN OSS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hoppas du får någon vettig hjälp!
Lycka till :)
Det där lät ju inte helt bra, jag menar ju såklart att jag hoppas att du får en bra läkare och att han/hon tar dig på allvar så du får må bättre! :)
Du ska absolut inte skämmas!! Jag hoppas absolut inte att jag framställde det så i vårat samtal..va bara att jag ville att du skulle försöka få Mogge att få upp ögonen med..för det e viktigt att han ser dig och problemen med barnen. Men ingen jävel ska skämmas för att man mår dåligt psykiskt...visst känns det inte lika självklart som om man brytit benet, men det är det..eller om man e sjuk på annat vis förkyld, hjärtproblem eller vad som helst, men det är det!! det har inet att göra med om man är svag eller inte..det e faktiskt ämnen som fattas i kroppen när man blir deprimerad...och visst har jobbiga situvationer också påverkan...Finns här för dig och även om du vill ha någon av barnen här! Kram
