macknow

Nu är jag hemma från Umeå, så nu sätter bloggandet igång igen ;)

I Måndags följde Mogge och barnen med och lämnade av mej på bussen som skulle ta mej hela vägen till Umeå.
Usch, fy och blä vad jobbigt det var att lämna barnen, mycket jobbigare än vad jag trodde det skulle vara.

Runt kl 14 var jag framme på sjukhuset och jag vart inskriven, och man tog prover så det stod härliga till.
Kom in på rummet och insåg att jag skulle dela rum med minst en person, rummet innehöll 4 sängar, men bara en var upptagen när jag kom. Tack och lov så visade det sej vara en jätte trevlig tjej som jag delade rum med, när vi hade ork att prata så surrade vi bort flera timmar och när vi var trötta då störde vi inte varandra det minsta.

På Tisdagen vart jag opererad, kl 08 bar det av mot operationen. När jag vaknade upp ca 3 timmar efter det att jag vart sövd så mådde jag bedrövligt, inte så att jag kräktes men jag var trött och hade ont i hela kroppen men framför allt i rumpan..USCH!!
Den dagen sov jag mer eller mindre bort, vaknade inte riktigt först kl 18 på kvällen.

Onsdagen började jag känna mej som folk igen och bad om att få åka hem. Det fick jag inte. Så jag och Jenny (min rumskompis) surrade och när vi var tysta så läste jag.
Fick besked att om jag ville så skulle jag få åka hem på Torsdagen-JIPPI!!

Torsdagen var en lååång dag eftersom att taxin hem inte gick först kl 15 på eftermiddagen, men eftersom jag fick/får mycket värktabletter så lyckades jag iallafall ta mej ut en sväng för att röka, innan hade jag inte fått lämna avdelningen, gissa om jag var röksugen?!
När klockan äntligen vart 15 så kom taxi chaffören som skulle köra mej ända hem till Kövra. Tanken var att jag skulle ligga på en bår i bagaget hela vägen hem, men efetrsom jag vart åksjuk och fick en lätt klaustrofobisk känsla av att ligga så bad jag om att få sitta resten av vägen hem. Detta efter ca 10 mil.
När vi nådda Strömsund kände jag att jag började få ont eftersom jag inte hade haft möjlighet på vägen hem att ta min medicin, när vi var i Lit hade jag så ont att jag knappt kunde prata. Väl hemma så pulade jag i mej mina värktabletter och efter en timma var jag väl hyffsat pigg igen..

Kelly sov när jag kom hem, men Alfons hade just lagt sej, så han fick komma upp och kramas lite med mamma innan han la sej igen.
Åhhh vad jag saknat barnen!!

Hela veckan har jag fått ett helt fantastiskt bemötande av personal på avdelningen jag låg på och taxi chaffören var också hur härlig som helst, vi pratade hela vägen hem. HAn skulle minnsann hem och tala om för "kärringen" att dom skulle flytta till jämtland-för där var det vackert :)

Idag har vi vart till min momma och hälsat på en sväng medans Mogge var på skroten och hämtade lite grejjer till Golfen, och eftersom jag inte får lyfta så var det bäst att vi stannade hos momma under tiden så att hon kunde hjälpa mej. Efter det så for vi på barnenshus och kollade in lite födelsedags presenter till Alfons, sen äntligen for vi hem!
Jag är sjukskriven i 4 veckor till eftersom att jag inte får lyfta eller inte får ta i överhuvudtaget, så det är nog bäst så..

Fick även ett väldigt tråkigt besked idag- Mogges farfar har dött :(
Alldeles nyss, efter att barnen lagt sej, så åkte Mogge till Sventavik för att se honom en sista gång.. Önskar att jag hade kunnat följt med för att vara ett litet stöd till honom ,men eftersom det vart så sent så var det bättre att vi la barnen och Mogge fick åka själv..Stackars Mogge, han tycker det är jätte jobbigt och det kan man ju förstå.

Hoppas folk har bloggat så in i norden, för isåfall har jag mkt att läsa nu :)