macknow

Imorse packade jag och barnen oss iväg till Frösön för att hälsa på en gammal klasskompis som jag träffar alldeles för sällan, vi var bjuden på lunch och det tackade vi ju så klart inte nej till.
När vi först kom dit drack vi mammor kaffe medans barnen försökte lära känna varandra, det gick väl så där hyffsat för barnen men vi vuxna hade det trevligt med att surra och dricka kaffe.
När det var dags för mat så la vi ut Kelly i vagnen för att sova eftersom att hon var super duper trött, hon somnade ganska omedelbart och jag gick in för att fortsätta den trevliga lunchen som vi precis hade på börjat. När Sandra säger - "undra om det där kommer att gå" och tittar ut genom fönstret, där kommer det nämligen en bil med en stor släpvagn på som håller på att backa mot vagnen, jag skyndar mej ut för att kolla så att det går bra, men hinner knappt ut innan släpet nuddar tag i vagnen, men inte stannar han heller utan gasar på för att försöka backa ännu mer. Tillsaken hörde att det var oplogat på gåden och han trodde mest troligt att det var en snödriva han backat in i.
JAg skriker i ren panik  -"för faaan, stanna!!!!" Tillslut hör han mej gasta och börjar tack och lov att köra framåt istället. Ut ur bilen kommer han som körde, och jag står i tårar efter som att jag verkligen var liv rädd att Kelly skulle ha gjort sej riktigt illa (eller åtminnstonne så var jag väl chokad och därav tårarna). Från ett annat håll kommer sonen till han som körde (anntar jag) Han var minnst lika chokad och uppspelt som jag var, fast han grät iallafall inte. Vi kollade in i vagnen och insåg fort att det inte var någon som helst fara med Kelly, men att vagnen hade blitt lite skev.
Sandras brevlåda som satt fast på väggen var väl iprincip platt. Vagnen hade alltså blivit klämmd mellan väggen (och Sandras brevlåda) och det enorma släpet.
Jag ska be Mogge kolla närmare på vagnen imorgon när han gjort helg, för jag anntar att när han kommer hem inatt så har han väl ingen större lust. Vi skulle höra av oss till dom om det vart något med vagnen så skulle dom stå för det och så skulle dom skaffa en nu brevlåda till Sandra.
När vi kommer in igen så sitter barnen och äter helt oberörd och jag och Sandra är skakis och jag åtminnstonne gråter av rädsla. Sandra hade också ögonen full av tårar men det var mest för att hon tyckte att det var så kul att Alfons åt så mycket av hennes mat och var rörd av det :) Go tjej du  Sandra! Han åt 4 portioner med korv och spagetti innan han kände att han var klar!

Ja alla överlevde och tur var väl det, det hadde iofs vart värre om Alfons också legat ivagnen efter som att det var på hans sida bilen backade in..

Vi hade trevligt resten av dagen trotts att jag skakade som ett asp löv, barnen dansade och stojjade på och vi snackade strunt och drack mer kaffe!

Tack för idag Sandra det var super kul att ses! Synd att det är så sällan bara, men det ska det väl bli ändring på ??