macknow

Fick äntligen min efterlängtade kallelse till Umeå idag!
6 Maj, ska förlossningsskadan efter Alfons puts väck!
Jag längtar som en tok att få det ur världen, jag har ju trots allt gått med det här "helvetet" i snart 2 år ju.
MEn sammtidigt är jag rätt nervös. Jag vet ju inte hur ont jag kommer att ha efter, hur länge jag måste vara kvar i Umeå, mm, mm.
Dom andra gångerna jag vart till Umeå på undersökningar, så har alltid Mogge följt med och ett av barnen (alfons innan Kelly föddes och Kelly 1 gång). Men denna gång ska jag åka själv, helt solo. Känns skönt på det sättet att jag vet att jag kommer att få sova hela nätter och inte vara mamma heeela tiden, men å andra sidan gruvensamt eftersom jag vet att jag kommer sakna både Mogge och barnen jätte mycket! Och vem ska stötta mej innan och efter operationen?!
Alltså, nu e det så att det är väl MAX en vecka som jag kommer att vara borta, men det känns som en evighet att lämna allt så länge..
Ett annat frågetecken är: Hur ska jag ta mej dit och hem?
Förut har vi åkt bil, men jag vet inte om jag vill köra så långt själv, och specielt inte när jag är ny opererad och ska hem. MEn jag vill deffinitivt inte sitta och skumpa på någon buss hem heller, kan just tänka mej vad skönt det kommer att vara att gå på en buss toalett nyopererad och öm :(
Så det är ett dilemma jag har just nu, hur ska jag färdas dit och hem?   

Ska iallafall bli jäkligt skönt att få det ur världen! Önskar att man kunde vara pigg och allert när man var klar, så att man kunde ge sej ut på stan och shoppa lite innan man åker hem därifrån...MEn så lär väll inte fallet bli, skulle jag tro  :(    Den som lever få se.