macknow

2 kilo upp på bara fyra veckor.. INTE bra tycker jag! Bra tycker barnmorskan.. jaja, alla tycker olika!

Alla andra värden var jätte bra  och vi hann prata lite kring mitt kejsarsnitt som ska göras. Jag blir nervös, men hon menade att förmodligen hade jag lika ont efter Alfons förlossning, fast då mellan benen, med tanke på min (som läkaren på kvinnokliniken uttryckte sej) "största bristningen han sett, bara hört talas om en sådan tidigare"
 Jag minns inte ens att jag hade ont då, däremot var jag rätt så jävla öm efter Operationen 2 år senare, då allt rättades till.. Kankse jag ska jämföra med det då?

Annars idag så har jag kört sönder Saaben.. den står 200 meter hemifrån med varningstriangel bakanför.. Mogge gissar på att toppen har gått.. Jaja, inget ont som inte för något gott med sej.

Nu middag!

Jag vet inte varför, men jag lyckas glömma bort bloggen hela tiden!?

Idag är det Onsdag va? Jo jag tror det...

Helgen har vart toppen med både det ena och det andra.. Loppis, bowling, familje mys, bio och middag med enbart maken. Tipp topp alltså =)

Måndag och Tisdag har barnen vart lediga från förskolan, Kelly var med Mogge på jobbet igår och efter det vart det storhandling i stan med hela tjocka familjen Macknow..

Apropå tjock.. idag är det barnmorskebesök igen.. suck.. invägning alltså :(


Avrundar här..

Ja, ni har rätt.. Detta är MIn blogg och JAG har rätt att skriva vad JAG vill, hur JAG vill, när JAG vill.. sant!


Men jag börjar känna mej såå tjatig! Ena dagen är allt tipp topp och nästa så blir vi påminda att vi har en son med säskillda behov.. Just nu - MASSA särskilda behov!

Det bästa är ju faktiskt att skriva här, så att jag har möjlighet att läsa senare om hur vi har det just nu. För hans "tillstånd" ändras hela tiden. När han mår bra och tillfreds medj sej själv, så slår tanken mej gång på gång - "är han verkligen Autistisk?"

Sen kommer dessa svackor, där det inte går att miss ta. Våran utåtsett perfekta son, så vacker och alldels välskapt blir som förbytt. Fortfarande lika vacker och fantastisk, men men men men...

Han slåss, han pratar inte, han stänger av allt, han har fått väldigt många tix (som nästintill kan liknas med touretts-syndrome) han kan inte föra ett vanligt samtal och han är arg konstant.. Ingenting fungerar, INGENTING!
Och detta tär.. det tär på hela familjen.. Kelly är trött och grinig, jag och Mogge är trötta och arga nästan hela tiden.

Ja, jag veeet! Jag vet att vi borde inte ha så höga krav på honom, vi vet att vi ska ta hänsyn till hans funktionsnedsättning osv osv.. Men tillslut orkar man inte. Vi har haft det så här i över en månad nu och tanken slår oss - tänk om det inte är en svacka, tänk om det är så här vi ska ha det. Vad gör vi då? Hur ska vi orka? Hur ska Kelly må, nästa barn och framför allt Alfons?

Har folk förståelse för Alfons, folk som inte vet om hans funktionsnedsättning? Hur ska främmande folk veta att våran son inte har samma tankesätt som andra 4-5 åringar.
Alfons är smart, han läser och skriver nu.. Inte klockrent, men jätte bra för att vara självlärd! Men vad är det värt, när inget annat fungerar? Egentligen...? 

Dessutom:
Jag är less på att vara gravid och inte orka röra mej riktigt, jag vill bara att bäbisen ska komma snart och att jag kan återgå till mitt vanliga jag. vara en bra mamma som orkar och vill.. Men det är lääänge kvar..

Vi älskar Alfons och Kelly vilkorslöst, det är de bästa som hänt oss såklart! Men får man ett barn med särskillda behov, så borde man få med extra tålamod och ork. Allt ska ju flyta på som vanligt här hemma även under dessa "svackor" med jobb, hab.träning, matlagning, sovning, vardagssysslor osv.. det är tufft!

NU ska vi ut! Vi är lediga idag och det är redan jobbigt för oss...

Åhh det är så mycket jag önskar att jag kunde skriva av mig här om!
Men med en viss rädsla för vad folk ska tro och tycka, så väljer jag att inte skriva så mycket om det..

Just nu river jag mitt hår och vet inte i vilken ända vi ska börja, vart är behovet som störst och vad sitter det i?

Snart orkar vi inte så mycket mer :,(

Åhhh...

.. är det idag! Barnen har just kommit in efter ha vart ute och lekt av sej lite energi pch nu äter de lite Lördags godis.

Att Alfons är så full av energi kan jag inte alls förstå, han har ju trots allt vart på djungelhuset med moster-Liza idag..?
Jätte snällt av Liza att låna grabben ett tag.. TACK <3

Medans Alfons röjde där så var resten av familjen på sjukhuset och träffade R, vilken skillnad mot för sist vi såg honom. Uppe och går och pratar mot för att ligga nedsövd och ingen vet något alls om hur det kommer att gå.. HÄRLIGT!

Efter besöket hos R hann vi in på RUSTA och köpte lite smått och gott och efter det en tripp på skopunkten för skoköp tilll Kelly. 3 par skor för under 200:- perfekt!


dessa         dessa            och ett par röda foppatofflor valde fröken.

Så nu är barnen rustade inför våren, med både skor och ute kläder!!




     

Ja detta med namn är ju verkligen inte lätt! JAg tycker att jag har massa fina förslag, det tycker inte Mogge..
Pojknamn är mycket lättare och det finns hur många som helst som jag gillar.. Men, nu är det en tjej och inte mindre än 3 tjej namn måste finnas så småning  om.. om drygt 80 dagar (läste jag på familjeliv nyss)

*Edith
*Lykke
*Lisen

Är de 3 namn som jag skulle vilja ha som tilltalsnam, alltså ett av de. Som mellan namn vill jag ha ett släkt namn, men vet ej heller vilket.. Vad Mogge tycker vet jag inte riktigt, svårt att få ett klart svar av en karl, uppenbarligen.


Annars mår jag bra, förrutom fogarna som ev kommer att bli min död! (tack Mimi för tipsen förresten!)
Jag tycker inte om när det rör sej, vilket är jätta ofta och nästan så att det gör ont.. Jag tycker naturligtvis om livstecknet, men jag mår illa av känslan.

Det är redaan tungt och jag flåsar bara av at röra mej minsta lilla och jag undrar; Vart kommer detta sluta?!

Barnen och maken är fina och sympatiska som förstår min brist på ork och mitt mindre bra humör.

Nu ska jag gå ut till barnen som är ute och leker med Molly som vi har passat i några dagar.. Idag åker hon hem och barnen är lite ledsna för det.. Det kommer fler tåg!


Tack å adjö!

Kan inte riktigt släppa tanken på Storsjöbadet..

I måndags var jag och emma på badet, jätte kul och mysigt. Men... Fasen vad äkligt och ofräsht det är där!
På väggarna rinner brunt klet, alla fogar ser förjävligt ofräsha ut, golven vill man knappt gå på barfota och toaletterna är under all kritik! BLÄ!
Det näst värsta av allt var trots allt när jag satt på handikapps toan i omklädningsrummet och tittar upp mot lamporna, det KRYLLAR av levande små larver i lampskärmarna..Uäk!

Dock var det jag som tog priset i min ofantligt fula mamma baddräkt, mina blekfeta ben och stora buk. Det var äkligast! tack o lov är dom sparsamma med speglar inne i själva badhallen!

Så min undran är lite, varför de inte fräshade upp hela badet när de renoverade för massa miljoner.. Jätte kul att dom gjort rutchbanor och fint för småbarnen.. men allt annat då?

Åh vad härligt! jag harjust pratat med svärmor som är i Umeå vid R:s sida.. Han är vaken!! Han kan namnge syskon och syskonbarn och kan röra armar och ben! Vilken lättnad! Vilken kämpe! Detta trodde vi inte när vi åkte upp till Umeå förra Torsdagen.


Annars har helgen vart toppen!!

Stan och marknad med Emma igår, besök av Emilia med barn på eftermiddagen.
Firade Erik som fyllt 3 i Fredags och mös framför tv,n på kvällen efter att stämplat ut tidigare från jobbet dessutom :)

Idag har vi rivit ur lillrummet som ska bli toa på nedervåningen samt ställt iordning hallen, vart ute med barnen, hälsat på Evy, läst böcker och myst!

Hoppas alla haft en lika bra helg som oss!!

Jaha, då var det helg, igen? Herregud vad denna vecka gått fort! Vart har den tagit vägen?

Well well, skönt är det och imorgon ska jag och Emma göra stan osäker :)
Ikväll har vi hunit med både barnkalas och Fredagsmys, innan dess så städade vi hela nedervåningen tillsammans och lyssnade på Tigerjakt..


Borde gå ner i tvättstugan och hämta tvätten samt hänga den.. Meeen, jag vägrar! Det får bli imorgon.

Dessa fogar kommer att ta kål på mej, bara så ni vet! Kan man avlida av foglossning? På allvar..!

Herre gud!
Insåg när jag igår snegalde på min "dessa-papper-måste-fixas-hög" att detta måste fixas snarast! Allt bara växer på hög!
Nog är jag tacksam att jag får jobba, men när jag gör det så stannar liksom allt annat upp, förrutom familj då förståss. De kan man ju inte sätta på pause (tyvärr;))

Men jag gruvar mej för alla dessa papper soms ka skickas till Höger och Vänster!
*Vårdbidrag
*Havandeskapsintyg
*Vab-dagarna nu senast (där alla arbetsgivarintyg ska kopieras och skickas med)
*Stöd familj
*Papper till TELIA angående vårat skit internett telefoni
*LSS-handläggaren på kommun

osv osv..

Detta var det jag kom på nu, på rasten.. jag vet att det är mer, men vad kommer jag inte på..

jaja.. suck suck.. Dessutom måste vi verkligen tvätta ikväll, VERKLIGEN! Dubbelsuck!

tänk att det vart kväll även denna dag! :)

Trött som fan och ont mest överallt.. jaja..

Alfons har fått tillbaka sin jäkla hosta, så vi får se hur det ter sej under natten. Förhoppningsvis är den inte värre, annars måste jag nog låta han vara hemma och vila imorgon :/

OM inte Alfons blir sämre så nalkas det jobb hela veckan, både i Hackås och som ass. skönt att jobba även om jag känner mej som en gammal fosil med kraftig övervikt, men tiden kanske går liiite snabbare då.

3 (helvetiska) månader kvar!
Inget rosa skimrande gulli-gull här inte.. Flickan är väldigt efterlängtad, men graviditeten är vidrig. Hade inte förväntat mej att det skulle var så här jobbigt denna gång. Inte alls.

Men som alla försöker trösta mej med "jag får ju ut något bra av det i slut ändan"
Ja det får vi då fan hoppas!

Imorse klev vi upp vid 8, käkade frukost och städade liite på nedervåningen.
Senare gick vi ut och lekte en stund tillsammans med Emilia och alla barn, Tommina m ed familj kom hit och käkade lunch som Emilia hade med sej..Mums!

Sen packade vi in oss i bilen och strde kosan mot djungelhuset, lek och bus i några timmar. Avslutade med pizza och senare kaffe hos farfarn :)

Nu tv och mys!

Nu är vi hemma i Kövra igen.. det känns.. så där..?

Vi vet lliksom inte vad vi ska känna och tänka. I Umeå är vi inte till någon nytta då R ligger nedsövd och läget är stabilt. Men hemma känner man sej ännu mer hjälplös OM det skulle hända något eller liknande.
R;s pappa är kvar, så R är inte helt själv i allafall och han är lämnad i trygga händer då dom är specialiserade på detta just där..

Skönt att familjen är samlad i allafall, även om hemmet ser mer eller mindre kaotiskt ut, det var ju inte direkt så att vi hann städa innan vi åkte och ikväll har vi bara myst i soffan med barnen.. Ett senare projekt får städningen bli helt enkelt!

Nu lilgger barnen i sina sängar, jag och maken ska kolla på film.. Eller somna till en film antar jag. Tröttheten har liksom gjort sej påmind rätt rejält idag.

Alla tankar går till R och hela hans familj!

Japp, här sitter jag och Kelly på vårt hotellrum, medans Mogge och hans familj är på intensiven och säger god natt till R.
R är Mogges yngsta lillebror.

R har vart med om en allvarlig olycka och fått blödningar i hjärnan samt en fraktur på någon nack kota..

(Kelly är trött efter att vi bara sovit mellan 03.00 till 07.00, samt befunnit oss i hotell lobbyn eller sjukhuset under dagen, så denna gång stannade vi här.)

Efter flera operationer så är fortfarande läget väldigt kritiskt och R är alltså nedsövd och kommer så att vara i drygt en vecka innan han kan väckas. Hur han kommer att må eller hur det kommer att gå kan ingen svara på i nuläget.

Läget var så kritiskt i går, så bestämde  vi oss för att ta bilen och åka de ca 40 milen till Umeå på en gång. Att fixa barnvakt till båda barnen är ingen självklarhet under vardagarna, så kelly fick följa och Alfons (till hans stora glädje) fick stanna hos gammelmomma :)
Och att låta Mogge åka bil själv ända hit var inte ett alternativ. Mogge ville ha med oss och givitvis så stöttar vi honom och resten av familjen i detta, även om även jag tycker det är jobbigt, så kan jag inte ens förställa mej hur det ska kännas för R;s familj.

Kelly har vart så fantastik under hela tiden - inget gnäll, inget tjat, inget grin eller bråk trots att vi vuxna är trötta, oroliga, ledsna osv. Hon leker med sig själv och roar sej sååå ofantligt bra trots att vi inte har en leksak här på hotellet.. Fina duktiga Kelly!

Vi håller hårt alla våra tummar att det här kommer att gå bra. De första 2 dygnen var tydligen de mest kritiska, så vi bestämde oss för att stanna en andra natt här. Imorgon åker vi fömodligen hem igen.


KÄMPA PÅ NU R!Det finns inga alternativ, du ska bli frisk!