återkommande problem!
Men jag börjar känna mej såå tjatig! Ena dagen är allt tipp topp och nästa så blir vi påminda att vi har en son med säskillda behov.. Just nu - MASSA särskilda behov!
Det bästa är ju faktiskt att skriva här, så att jag har möjlighet att läsa senare om hur vi har det just nu. För hans "tillstånd" ändras hela tiden. När han mår bra och tillfreds medj sej själv, så slår tanken mej gång på gång - "är han verkligen Autistisk?"
Sen kommer dessa svackor, där det inte går att miss ta. Våran utåtsett perfekta son, så vacker och alldels välskapt blir som förbytt. Fortfarande lika vacker och fantastisk, men men men men...
Han slåss, han pratar inte, han stänger av allt, han har fått väldigt många tix (som nästintill kan liknas med touretts-syndrome) han kan inte föra ett vanligt samtal och han är arg konstant.. Ingenting fungerar, INGENTING!
Och detta tär.. det tär på hela familjen.. Kelly är trött och grinig, jag och Mogge är trötta och arga nästan hela tiden.
Ja, jag veeet! Jag vet att vi borde inte ha så höga krav på honom, vi vet att vi ska ta hänsyn till hans funktionsnedsättning osv osv.. Men tillslut orkar man inte. Vi har haft det så här i över en månad nu och tanken slår oss - tänk om det inte är en svacka, tänk om det är så här vi ska ha det. Vad gör vi då? Hur ska vi orka? Hur ska Kelly må, nästa barn och framför allt Alfons?
Har folk förståelse för Alfons, folk som inte vet om hans funktionsnedsättning? Hur ska främmande folk veta att våran son inte har samma tankesätt som andra 4-5 åringar.
Alfons är smart, han läser och skriver nu.. Inte klockrent, men jätte bra för att vara självlärd! Men vad är det värt, när inget annat fungerar? Egentligen...?
Dessutom:
Jag är less på att vara gravid och inte orka röra mej riktigt, jag vill bara att bäbisen ska komma snart och att jag kan återgå till mitt vanliga jag. vara en bra mamma som orkar och vill.. Men det är lääänge kvar..
Vi älskar Alfons och Kelly vilkorslöst, det är de bästa som hänt oss såklart! Men får man ett barn med särskillda behov, så borde man få med extra tålamod och ork. Allt ska ju flyta på som vanligt här hemma även under dessa "svackor" med jobb, hab.träning, matlagning, sovning, vardagssysslor osv.. det är tufft!
NU ska vi ut! Vi är lediga idag och det är redan jobbigt för oss...
Usch, jag förstår att det är jättejobbigt! Speciellt eftersom många inte förstår att ett handikapp kan vara osynligt och att det inte bara är att "uppfostra" förbi det. Autism syns ofta inte och märks inte ibland, men rätt som det är så ger det sig tillkänna extremt.
Jag kan bara tänka mig hur jobbigt ni har det, med tanke på att jag bara har autismen som jobb, inte på heltid. Men det är samma säk där. Vissa perioder går jättebra för att sen förvandlas till perioder av kastning, ilska, frustration, okontaktbarhet osv. Det enda man kan göra är att läsa på och förstå, något bot finns ju inte och gränssättningar funkar inte som på "normalstörda" barn.
Har du förresten sett filmen "Temple Grandin"? Om inte så se den! Och visa den för alla som har mycket med Alfons att göra för den visar hur en autist kan ha det eftersom det är gjord av och om en autistisk kvinna.
Och du, man behöver inte vara stark jämt, bara stå ut en dag i taget...
Jag läser o min första tanke är hur man själv kan bli frustrerad på sina barn men till slut får man ju dom att förstå varför mamma vart arg.. Förstår att det inte alltid går med Alfons, vilket måste vara jätte jobbigt kanske spec om han är dum med Kelly. vad som är rätt o fel är svårt men tanken slår mig om det inte finns någon ni verkligen litar på med Alfons så han kanske kan åka bort en helg? o sen nästa gång de blir som de är nu kanske Kelly kan åka bort en helg?!
Jag vet att du är en underbar och stark mamma Carro men alla kommer till den där punkten ibland att man verkligen behöver en paus<3
Åh...jag skickar en gäng kramar!
Ni omger med så många människor, ta hjälp av de!
Jag vet att det inte alltid är så lätt att varken be om hjälp eller att få den...men kräv lite så att ni vuxna inte kraschar! Du är dessutom med barn o har ont, det borde få vem som helst att haja att ni kanske behöver lite avlastning, utan att ni bett om hjälp.
Vill bara skicka en stooooor kram och erbjudandet kvarstår om att ses, fika, få hjälp med nåt etc ;)
- Kramar om ♥ -
Ni gör det så jävla bra som ändå verkar ha ett tålamod utan dess like!!
Mitt tålamod tryter titt som tätt och mina barn har inga särskilda behov, de är bara allmänt trotsiga och det är jobbigt nog för mig!
vill bara tala om att ni gör ett fanastiskt jobb med era underbara barn!!
KRAM!
