macknow

Jisses, det är redan torsdag kväll, vart tog mån, tis och onsdag vägen? Det är redan sista Februari! Det är 2013! Jag fyller snart år. 28 år! Det är snart 7 år sedan jag vart mamma för första gången. Min "bäbis" blir 2 år om några månader och den "bäbisen" har även en stora syster som snart börjar förskoleklass! Jag och Mogge har snart vart förlovad i 11 år. Vi firar 4 årig bröllopsdag i April och vi har vart ett par i ca 12 år. Vi har snart bott i Fåker i ett halv år.. Ja herre gud snart är det sommar också! Tiden går verkligen overkligt snabbt och jag är så glad för min fina familj och de som valt att vara en del av den ♡

... storm i sinne... typ ;) Är det någon som kan hjälpa mej med att förswtå hur jag får till så att det blir radbyte? Nu har vi iallafall vart på kyrkis en stund så nu laddas det upp för jobb för mej :)

Idag ska jag och tjejerna på kyrkis. Vi brukar roa oss med det åå torsdagar när jag är ledig.

Just nu håller Mogge på att riva lite vägg inne i garaget. Vi har nämligen för litet garage så nu gör vi det större genom att ta rummet vägg i vägg med garaget och det stora badrummet, smäller ut väggarna däremellan och voila, så har vi stort garage... typ. Badrummet är skitfult och så även rummet intill så att bli av med det gör oss inget alls! Så här ser det ut just nu, men till sommaren hoppas vi att allt är ett enda stort garage istället :)

Man tror att när man någon (läs; Alfons) går under LSS, så ska saker och ting skötas och lösas utan massa strul och bråk.. Vid det här laget så vet vi ju tyvärr att det INTE är så. Idag har jag tillbringat förmiddagen med att fylla i massa papper, skrivit mer eller mindre en novell om Alfons och hans problematik och det är SKIT JOBBIGT!! Det är verkligen värdelöst att sitta och printa ner alla negativa saker om ens barn. Det är så mycket roligare och mer givande att skryta om dem, vad dom är duktiga på, vad dom lärt sej osv.. Jag har världens bästa barn oavsett vad! DET vet jag :)

Lyckan när man klämt, känt och provat en jacka i flera månader men vart för snål: Passade på att fynda täckbraller när jag ändå höll på också :)

.. så går det bra också :) Jag och Alfons var nämligen och hälsade på hos hans nya (första) stödfamilj och vi är helt övertygad om att det inte kan bli bättre! Så skönt med en familj som Alfons känner sedan tidigare där man vet att dom gör det för hans skull. Tänk om nya skilan kunde bry sej ppå samma sätt som de på Kövra skola gör, då hade han inte kunnat haft det bättre och hans förutsättningar inför vuxenlivet hade vart på topp! ... nu är det tyvärr inte så :( Vi är iallafall himla glad för de guldkorn som vi har i vårt liv ♡

Nu har Kellys hörsel undersökts igen och den var bra! Då är det selektiv hörsel hon har då bara ;) Nu ska jag och alfons på ett möte, återkommer sen.

Idag kostade jag och barnen på oss en sovmorgon, Kelly har tid hos hörcentralen kl 14 så de andra två börjar ibte skola/förskola först kl 11 idag. Passa på innan det är skolpliktför Alfons, liksom :) Innan Kellys tid på sjukhuset ska vi strosa runt på stan och ta en fika, bara hon och jag!

Alfons vill verkligen inte till skolan på mornarna, imorse försökte han kräkas. Det gick inte så bra eftersom jag såg att han inte kräktes. Efter det försökte han bli varm om pannan så att han skulle ha feber. Allt för att slippa skolan! Detta sker så gott som dagligen :( Frågar man han efter skolan hur dagen har vart säger han oftast att den vart bra, men att se hur han gruvar sej inför skolan är jobbigt. Skit jobbigt! Jag önskar att jag kunde krypa in i hans huvud och ta reda på exakt vad han inte gillar med skolan och hur vi kunde få han att se fram emot skolan och kompisar... Men med tanke på att Alfons lärare sagt till mej att hon INTE tycker det är roligt att ge Alfons den extra hjälp han faktiskt behöver, så kan det vara så simpelt att han faktiskt känner av henne och vill vara henne till lags och därför jobbar extra hårt i skolan för att inte visa av sina problem... och sen blir allt jätte jobbigt mär han kommer hem..? Jag har ingen aning men tycker det är tragiskt att han inte alls vill till skolan utan försöker hellre kräkas för att få vara hemma.

Igår var det kalas för hela slanten! Mogge fyllde 37 och nästan alla var här och uppvaktade honom. Närjag dukade fram fikat visade det sej att jag och barnen hade bakat 11 sorters kakor och 3 sorters tårtor, ooops! Jaja, fika finns det kvar här till den som är fika sugen iallafall :) Och löpband har vi ju införskaffat så jag åt lite tårta med gott sammvete och ställde mej på bandet efter att alla gäster åkt hem- 40 minuter och 7km/h, man måste ju börja någonstanns!

Mötet i förrgår var egentligen ganska till intetsägande. Menlöst och en väntan till nästa möte. Rektorn och en specialpedagog fanns med. Inte läraren som som det skar sej med förra gången och inte Alfons resurs. Specialpedagogens dubbelmoral var ju ett kapitel för sej- först så berättar han att han ringt till barn habiliteringen och mer eller mindre ifrågasatt Alfons diagnos (där dom hade svarat han typ, att Alfons har sin diagnos av en anledning och det är inget dom delar ut till höger och vänster) och i nästa stund tyckte att det var självklart att Alfons skulle få den hjälp han behöver tex, små pauser, bildschema, förberedelser osv..och rektorn... ja där väljer jag att vara tyst. "det måste ha blivit en miss i kommunikationen" MY ASS!!! Vi hade ett informationsmöte innan alfons började på nya skolan, med massa inbalnadade där vi berättade om Alfons problematik och vilken slags hjälp han behöver. Alfons förra resurs från Kövra var i nya skolan 2 skoldagar för att visa på vilket sätt dom jobbat för att det ska fungera bra för Alfons, lärare och andra elever.. Så en "miss i kommunikationen" det kan dom banne mej inte skylla på!! Dom VILL INTE det har ju Alfons lärare talat om för mej, på förra mötet, det är ju det det handlar om och då tycker jag att man har valt fel yrke som lärare om man ska behandla alla barn som en lika, oavsett behov! Stort stort tack till Susanne som i stort sett pausat sitt egna liv för att hjälpa oss med detta!!

Tänk att jag som har älskat karuseller osv har blivit höjdrädd, så koppiöst höjdrädd dessutom! Jag är dessutom alltid rädd att mina barn ska fara illa. Allt vart så markant nu när vi var i Stockholm... Barnen ville åka rulltrapporna, men jag vägrade, det var hiss som gällde. JAg höll på riktigt på att svimma när vi åkte rulltrapporna.. Jag var även rädd att barnen skulle ramla ner på tunnelbanespåren. Att glasräcken skulle spricka och barnen skulle ramla tiotals meter ner.. osv osv...Att Alfons motorik är som den är gör ju INTE saken bättre. Han skulle ALDRIG få åka en rulltrappa själv än tex... och han blir ändå snart 7 år, men han fixar det helt enkelt inte. Jaja.. nu ska jag vässa klorna och psyket inför mötet med rektorn i eftermiddag. Saknar Kövras skolas lärare och arbetssätt!! Liiten Affe!

Jag är så fruktansvärt less på att vara arg! Less på att bli motarbetad. Less på att bli missförstådd. Less på att inte kunna säga vad jag tänker. Less på att situationen är som den är. Less på att behöva bråka. Less på att grubbla. ... Less på att vara less, helt enkelt....

Fast att jag tycker att vi har ett fint liv och jag är nöjd över valet att vi har skaffat 3 barn, så är det fantastiskt att få åka bort med Mogge och de 2 stora barnen ibland! Tack vare S har det vart möjligt för oss att både åka bort själv och med de stora barnen. Ebbas tid kommer ;) Vi hade det ialafall väldigt bra i Stockholm med både junibacken, lekland, åbergs museum, middag med Cissi och massa tågåkande osv osv :) Så nu har vi fått mersmak och vill ner snart igen!

.. 4 dagar, 3 nätter och ... massa packning? Jag har packat endel inför stockholmstrippen på fredag, passar på nu eftersom jag jobbar inatt och tjejerna är ledig imorgon. Men hur mycket behöver man?! Det är ju liksom inget som är oumbärligt och inte går att köpa på plats.. men ändå trisst att lägga pengar på saker som ma bare glömde att packa, såjag fortsätter att packa för mycket på utifall.

För mej är det viktigt att lufta vingarna emellanåt. Jag behövet inga stora happenings för att vara nöjd, men ett miljöombyte helt enkelt. Så förra veckan kände jag att maken, Kelly, Alfons & jag skulle må gott av en weekend i stockholm, utan en tjurig 20 månaders lillasyster, utan måsten och utan att behöva tänka så mycket på alla tråkigheter som tar massa onödig energi. Så på Fredag morgon lämnar vi Ebba hos Susanne och bilar ner till stockholm. På måndag åker vi hem igen med uppladdade batterier, magar mätta på hotellfrukostar, goda middagar och roliga upplevelser för barnen. NICE :) Hej då gaphals! ;)

Typ! Håret är åtminstone några nyanser ljusare. Allt annat är väl så där kan man väll säga. Möte nästa Onsdag, så efter det får vi hoppas på mågon ordning! Ignorera svinkopporna under snoken!

Vi drog aldrig tanden inatt, vi glömde eller somnade ifrån om jag ska vara ärlig. Katastrof! Varje dag ska barnen nämligen ha med sej fika på skolan (typ frukt el macka) "men jag kan ju inte äta macka, jag kan ju inte äta några hårda saker alls" grät Alfons. Efter mycket om och men löste vi det iallafall med burk yougurt. Så ikväll måste vi dra tanden på ett eller annat sätt. Han kan ju inte leva på yougurt i flera dagar. Nu ska jag ta med mej tjejerna upp så jag kan skölja ur blekmedlet ur mitt hår.. ska bara dricka upp kaffet först :)

---